Blogginlägg D
Förutsättningarna för att producera och konsumera journalistiskt material har förändrats dramatiskt sedan internet gjort entré i så gott som alla svenska hem. Idag finns information, bloggar och olika sociala medier bara några knapptryck bort. Samtidigt ser många papperstidningar sina upplagor sjunka. Internet har drastiskt förbättrat möjligheterna för vanliga medborgare att kommunicera och vara del i mediernas arbete och utveckling. Frågan är bara hur öppen gammelmedierna är för den möjligheten.
Martin Jönsson skrev en artikel om just detta som publicerades i Svenska Dagbaldet. Bland annat skriver han att ”Journalister är inte så mycket för förnyelse. Generellt sett är vi en kår av ganska konservativa traditionalister, med en stadigt cementerad definition av hur bra journalistik ska se ut och en stor röd varningslampa för allt vad tekniska innovationer gäller.”
Detta är på sätt och vis förståeligt, gammelmedier i allmänhet och papperstidningen i synnerhet står inför stora förändringar i och med den nya teknikens framfart. Ingen kan riktigt överblicka vad detta kan komma att innebära för journalistiken i framtiden och att många inom journalistkåren krampaktigt vill hålla fast vid det gamla och trygga är inte konstigt då framtiden ter sig så pass osäker. Problemet med den här inställningen är dock att den hotar att sätta krokben för de utvecklingsmöjligheter som den nya tekniken trots allt innebär för journalistiken.
För här finns verkligen utvecklingsmöjligheter. I boken The Elements of Journalism av Bill Kovach och Tom Rosenstiel kan man exempelvis läsa om hur BBC utnyttjat dessa möjligheter. Bland annat tog man efter terrorattackerna i Londons kollektivtrafik år 2005 emot material i form av fotografier, videoklipp, sms och e-mails från allmänheten. Resultatet blev att BBC fick ett enormt material av ögonblicksbilder, videoklipp och personliga historier som antagligen annars aldrig kommit att belysas. Ny teknik och öppnare inställning till att involvera allmänheten är alltså något som medierna i högsta grad även själva kan tjäna på.
Men det handlar inte bara om att medier tjänar på att involvera allmänheten i sin journalistik, det handlar även om att man som journalist har ett visst ansvar att förse allmänheten med information så att de kan vara fria och självstyrande. Eller som det uttrycks på engelska i The Elements of Journalism: ”The primary purpose of journalism is to provide citizens with the information they need to be free and self-governing”.
För att lyckas med detta bör man inte fjärma sig från allmänheten utan tacksamt ta emot det minskade avstånd till dessa som den nya tekniken innebär.
Det motstånd som ofta finns i journalistkåren mot sociala medier beror antagligen ofta även på att kvaliteten på det som fyller dessa medier idag alltför ofta inte är särskilt hög. Det finns bloggar med hundratusentals läsare som särskriver, tar emot gåvor från företag för att i gengäld skriva om deras produkter och skriver inlägg som till största del handlar om vad de ätit till middag och vad de har på sig. Jag skulle tro att de allra flesta journalister har högre ambitioner än så, varför det antagligen är många inom journalistkåren som väljer att inte utnyttja sociala mediers möjligheter utan istället ta ett visst avstånd från dem. Detta är olyckligt. Jag tror nämligen att alla parter skulle tjäna på att journalister i större utsträckning använde sig av sociala medier. Journalisters närvaro i dessa medier skulle kunna leda till ökad trovärdighet, större etiskt ansvar, bättre källkritik och ett bättre språk.
Det är även en chans för journalistiken att utvecklas, att bjuda in läsare till diskussion och minska avståndet mellan makthavare, medier och allmänhet.
